Pekar började på 70-talet, med hjälp av tecknarkollegan Robert Crumb, återge sitt trista, vardagsgråa liv i serietidningsform. Han tecknade sin bitterhet, ensamhet och grottekvarnslunk med knivskarp säkerhet och mer eller mindre ofrivillig glimt i ögat. Hans skapelse växte och blev snabbt kultförklarad. Själv fortsatte dock han att leva i sin sunkiga lya och slutade aldrig jobbet som arkivarie på ett lokalt sjukhus i Cleveland, trots att han under något år var stamgäst hos David Letterman och fick sitt liv uppsatt som teaterpjäs.

I filmen American Splendor får vi Pekars tillvaro och livshistoria stilfullt uppmålad i en skicklig mix av spelfilm, dokumentär och animerat. Pekar gestaltas (lysande) av Paul Giamatti, tittar då och då fram som tecknad figur och hoppar även in personligen i filmen från och till. Det låter kanske som en övermaga blandning, men det funkar alldeles utmärkt.

Det är egentligen enklast att kategorisera filmen som en festivalröjare som sorterar i samma antihjältegenre som t.ex. Ghost World och The Station Agent. Det är med andra ord ingen film att gå och se om man behöver sig ett gott skratt eller en stunds verklighetsflykt med ett lyckligt slut, något som Pekar själv är snabb att påpeka i inledningen. För verkligare än så här kan det knappast bli. American Splendor handlar i större utsträckning än någon annan film jag sett om the man next door, den vanlige arbetaren, det liv som väldigt många bakom den amerikanska drömmens kulisser de facto lever. Pekars innehållslösa tillvaro blir om inte annat ett gott jämförelsematerial: Hur jävligt man än har det kan man vara säker på att Harvey har det värre.

Främst är dock American Splendor en skön film. En film att sätta sig ner med i soffan och utbyta halvbittra fraser om sitt sunkiga liv med. Pekar är egentligen inte särskilt sympatisk, men är ändå en tilltalande figur i all sin misär. Paul Giamatti gestaltar dessutom genomgående Pekar på ett makalöst sätt. Han är den krokige arkivarien ända ut i fingertopparna, för att inte tala om stämbanden. Hope Davis gör också en storartad insats som Pekars fru Joyce och det är till stor del dessa skådespelares insatser som gör American Splendor till något av det mest sympatiska och välspelade som visas på bio just nu.

Skriven av Mattias Eriksson